Det finns en sak som jag har funderat på under alla mina år med Redressed, och det är hur mycket svårare det verkar bli att hitta riktigt fina second hand-kläder ju större barnen blir. I de minsta storlekarna finns det ofta ett fantastiskt utbud, med plagg som knappt hunnit användas innan barnet vuxit ur dem, men någonstans efter storlek 104 börjar det förändras, och när vi kommer upp i 134–140 kan det vara riktigt svårt att hitta sådant som både är i fint skick och känns roligt att bära.

Jag tror att det finns flera förklaringar, och en av dem är förstås att större barn sliter mer på sina kläder. De använder plaggen längre, springer, klättrar, spelar fotboll och lever sina liv i dem, vilket ju är precis vad barnkläder är till för, men det innebär också att färre plagg överlever i ett skick som gör att någon vill köpa dem vidare.

Samtidigt händer något annat när barnen blir äldre, nämligen att de börjar få en tydligare uppfattning om vad de själva tycker om. Plötsligt fungerar inte vilken tröja som helst, utan färger, modeller och mönster börjar spela större roll, och kanske är det just här som second hand blir för smalt och svårt.

Jag funderar också på vad som händer med kläderna när barnen kommer upp i skolåldern. De minsta plaggen sparas ofta omsorgsfullt och säljs eller lämnas vidare, medan större barns kläder kanske oftare blir vardagsplagg som används tills de är utslitna, ärvs av ett syskon eller helt enkelt aldrig hamnar på andrahandsmarknaden.

Och det är synd, för behovet av second hand försvinner ju inte bara för att barnen blir större, snarare tvärtom, eftersom plaggen också blir dyrare.

Därför blir jag lite extra glad när jag hittar kläder i de här storlekarna som faktiskt har något eget, som lördagens två extra plagg, en roströd huvtröja med svarta texter i storlek 122–128 och en Louise Misha-blus 128.

SÄLJS kl 20 lördag den 24 oktober.